Andra dagen på kirurgisk
De mage-tarm-kirurgiska avdelningarna är gillar läkarstudenter. För vi vill gärna skriva journaler och de har många journaler som ska skrivas. Det är så att när patienter inlägges för operation ska det skrivas en inläggelsesjournal, men patienten har i de flesta fall ganska nyligen varit i mottagningen, träffat en specialistläkare som har skrivit en utförlig journal, så inläggelsesjournalen är mest en formsak. Och något som läkarstudenter får göra (naturligtvis ska vi ha journalen godkänd av en läkare) och sedan framlägger vi patienten på dagens middagskonferens där morgondagens operationsskema läggs.
Det blev också spännande och inspirerande undervisning om bröstcancer.
Nu ikväll har jag varit på FADLs brandkurs. Om jag ska kunna ta några FADL-vagter i Köpenhamn måste jag ta en brandkurs och en återupplivningskurs (som blir den 5 återupplivningskurs jag har gått). Idag var det alltså dags att ta brandkursen så jag cyklade ut till Valby (ca 5 km från där jag bor, men Köpenhamn är ju platt och har utmärkta cykelvägar) till Räddningsskolan. Samman med två andra 7-terminare och 15 1-terminare fick vi undervisning och leka lite brandmän. Det märks skillnad från att gå på första terminen mot sjunde terminen. De var så högstadiebarn. Skrattandes, skojandes och snacksamma. Jag känner mig riktigt gammal.
Imorgon bär det av till nordjylland.
Bakprojektet
Bakprojektet har påbörjats igen, nu när jag har flyttat till eget kök. Kunde konstatera att det sista jag bakade i bakprojektets anda var recept nr 108: vaniljbullar. Men nu är det gång igen. Jag bestämde mig snabb för att hoppa över en del recept. Hoppade över 109:klassiska semlor, eftersom det inte är februari och de flesta vet hur semlor smakar. 110: Bullskorpor, har inga överblivna, torra kanelbullar till detta. 111: Söta briochepizzor: Har inte mogna nektariner eller björnbär. Slutligen hoppade jag över nr 112-119 som är olika safter. Jag tyckte det inte hörde till bakning.
Nåja. Så kom jag in på kapitlet med vitt matbröd, nu är det alltså slut med kakorna.
Nr 120: Saftigt morotsbröd med valnötter. Lite krångligt att hitta morotsjuice, och krävde längre tid i ugnen. Detta brödet smakade verkligen himmelskt dagen efter det hade blivit bakat för då kom alla smakerna fram. Rekommenderar det verkligen!
Nr 121: Tortano. Ett slags bröd med fyllning med mozzarella, prosciutto och oliver. Jag tycker att mängden fyllning blev alldeles för mycket, så jag tog bort lite fyllning. Brödet var dessutom lite svårt att baka. Jag bakade det i lördags när A's familj var här innan vi gick till Nimb. De tyckte att det smakade jättegott. Men jag har bakat tortanos som hade bättre fyllning. I Leilas andra bok, One more slice är där ett helt kapitel med tortanos och där finns recept som smakar riktigt gott.
Fortsättning på bakprojektet följer.
Första dagen på kirurgisk avdelning
Första dagen på mage-tarmkirurgen avklarad. Den var ganska innehållsrik. Efter en mycket kort rundvisning (alldeles för kort, för är det meningen att vi ska kunna hitta nu?) fick jag hänga med mellanvagten (vet inte om jag har förklarat det ännu men mellanvagten är typiskt en som inte har kommit så långt in i sin specialistutbildning och tar hand om allt som kommer akut in). Så där satt jag och tittade på mens han följde upp på gamla patienter. Inte specielt spännande. Och så tänkte jag, "kommer det var såhär i 6 veckor kommer det bli tråkigt". Just då ringde det traumakall. Fort ner i traumacentret.
Och det var spännade, även om de inte följde A-B-C-D-E... som står för Airway-Breathing-Circulation-Disability-Exposure... var A och B har med andning att gör och C blödning fullt lika stringent som man gör på ATLS-kurser. Men det var spännade att se det in-real-life, även om jag fick stå i bakgrunden.
Ja, sen var jag tyvärr tvungen att gå på obligatorisk undervisning, i ledundersökning. Inte fullt lika spännande.
Och jag har varit ute och sprungit intervallträning idag. Ska se snygg ut i sommar!
Nimb
Det är söndag och imorgon börjar allvaret igen. Jag ska på gastrokirurgisk avdelnin och har precis mottagit ett sju sidor långt mail från avdelning där det står allt som man bör göra och hur man bör uppföra sig. Hmm. Jag känner pressen. Dessutom måste jag ju börja få lite underskrifter i min loggbok. Vilket är ett pressing matter.
I mellantiden läser jag le medecins blogg och drömmer mig bort.
Igår var jag med A's familj på Nimbs brasserie för att fira A's pappas födelsedag. Nimb är en väldigt känd restaurang och hotell i Köpenhamn. Restaurangen ligger i Tivoli-parken och vi fick efter att ha klagat på det bordet de först anviste oss (som låg precis bredvid ett stort sällskap med mycket hög ljudnivå) ett superfint bord på terrassen (där det inte satt några andra människor) med utsikt över Tivoliparken och den stora scenen. Jag måste säga att jag hade höga förväntningar till maten på Nimb och blev besviken. Till förrätt åt jag risotto, som smakade gott, men inte fantastiskt gott, min egen risotto är också god, därför förväntade jag mig lite mer av Nimb. Huvudrätten var Moules marinière avec frites. De hade tråkigare smak än de musslorna som A gjorde till mig för några veckor sedan. Till efterrätt fick jag crème brûlée som var väldigt god, men efter att ha varit på Mat & Destillat i Lund där de flamberar den vid bordet kändes det här inte så spejsat. Med andra ord, om man bortser från location är Nimb överskattat. Nimb har också Nimb Louise som är en gourmet restaurang, och den hoppas jag är bättre. Den lär ju vara dyrare iaf. Dessutom finns Nimb Terasse. Och hotell, bar och sällskapslokaler. Tillbaka till lokalisationen med utsikt över stora scenen där det kl 22 började spelas jazzig musik av ett storband. Då kan man ju förlåta lite tråkig mat för att få sitta där och njuta av musiken. Dessutom avslutades kvällen med en liten svängom framför scenen.
I eftermiddag blir det amerikansk fotboll. Jag och A ska åka ut och titta på en av A's lillebrors matcher. Tydligen varar en match i 2-4 timmar.
Finfin lägenhet
Sitter i våran (alltså min och As) fina lilla lägenhet i Frederiksberg. Igår var jag ute och sprang för första gången i Frederiksberg och det kändes underbart. Det var som att varje steg var lite lättare, lite mer fjädrande här i Frederiksberg än på andra ställen. Och det var nyhetens behag, för efter 20 minuters löpning var Elin som vanligt trött och då kändes benen precis lika sega som de brukar kännas. Som betongklumpar de resterande 10 minuterna. Men nu har jag iaf sprunget i Frederiksbergs have. Jag kunde också njuta av att åka med metron (vi bor 2 minuter från metrostationen) och även om tunnelbanesystemet i Köpenhamn inte är direkt välutviklat (men 2018 kommer där en helt ny linje, men ja det är ju ett tag tills dess!) så känns det himla världsvant att åka metron till universitetet. Jag gillar. Förhoppningsvis får jag dock min cykel i helgen, för även om jag gillar att åka metro så tär det på min redan tunna plånbok.
Vi har inget internet i lägenheten, ingen tv och nu när A inte är här är jag utelämnad helt till min egen fantasi när det kommer till att aktivera mig. Igår sorterade jag alla mina papper, så nu har en sten lättat från mitt hjärta. Där var nämligen en del papper med datum var jag ska olika saker, och jag har redan nästan missat ett avtal. Men nu står allt i min kalender. Jag gick sedan till Fötex (som ligger 1 minut från där jag bor) och köpte en billig film så jag hade något att sysselsätta mig med under kvällen. Idag kom Biban och fikade och det har ju hållit mig sysselsatt mesta av dagen. Nu undrar ni ju hur jag kan skriva på min blogg, jo, för idag var jag på Panum (där jag har tillgång till trådlöst internet) och fick nerladdat ett program som gör att jag kan koppla min telefon till datorn och använda telefonens internetförbindelse. Fiffigt.
Imorgon bär det av till Lund för att vara markör. Jag ser fram emot det!
Liten uppdatering
Jag vet att det inte duggar tätt med uppdateringar på bloggen. Tiden rinner iväg för mig. Just nu är jag i Århus, lagar mat till min pojkvän som är på ännu ett föreningsmöte (på en lördagskväll?!).
Jag har flyttat till Frederiksberg, som ligger i ganska centralt i Köpenhamn. In i en ganska liten tvåa, samman med A. Inte för att han har flyttat in på riktigt, han bor fortfarande i Århus i två månader. Lägenheten är som sagt ganska liten, ungefär lika stor som den jag och le medecin delade i Århus, men sämre planlösning. Och högre hyra. Men allt handlar ju om location, och det är väldigt bra location, iaf i förhållande till vad vi har råd med. Det blir bra hoppas jag, det är iaf en start.
Vad sysslar jag med då i Århus (jag har alltså frirul, vilket betyder sex veckor med ytterst lite undervisning, men jag börjar igen den 14 maj med praktik på mag-tarm), jo jag hyggar och FADL-vakter. Den senaste veckan har jag varit på barnintensiven, vilket har varit intressant, men nu är den patienten för frisk för att vara på intensiven och Elin är arbetslös. Det är okej det med. Hoppas på en kanonbra lön.
I torsdags var det Kapsejlads i Uniparken och trots att jag inte längre är inskriven på Århus Universitet var jag där, när det katastrofala hände. Det som ingen trodde skulle ske. Medicinarna förlorade första heatet, vilket innebar att de inte ens tog sig till final. Det har aldrig hänt. Och sen var det inte roligt mer.
På måndag åker jag och A till vår lägenhet och fortsätter inflyttandet.
I väntan på cupcakes
Klockan är 00.34 och vem rumsterar i köket? Jo, Elin är igång med att baka muffins, från superbloggen Heavenly cupcake, Citronmuffins. Smeten smakar underbart, så det bådar gott, dock har jag ingen riktigt bra elvisp eftersom jag är hemma hos A, och därför orkade jag inte vispa smör och socker till perfektet och därför tror jag tyvärr inte att de kan leva upp till sitt potential. Och varför sätter man igång med att baka strax efter tolv på natten? Jo, egentligen skulle jag börja med att baka vid halv sex i går kväll. Men när jag hade tagit ut smöret (ska bli rumsvarmt) så ringde FADL och jag var tvungen att dra akut på kvällsvakt. När jag kom hem igen stod smöret fortfarande på diskbänken. Och för att inte slösa med det dyrabara smörtet (ni vet, fettavgiften) kände jag mig tvungen till att börja baka. Eftersom jag inte har några muffinsplåtar hos A använder jag hans Muffin & Cupcake Maker, som ärligt talat är väldigt långsam när det kommer till att baka cupcaksen, som om jag hade all tid i världen.
FADL-vakten var på barnintensiven hos en liten tjej. Det var väldigt intressant att vara på barnintensiven, så många frågeställningar och problem. Får mig att fundera om jag kanske skulle jobba på barnintensiven som färdig läkare.
Nu är de färdiga!
Utkantsdanmark
Hemma igen från Nordjylland. Det var en hejdundrande fest för A’s mormor och morfar som bägge fyller/har fyllt 70 år i år. God mat, och framför allt, till efterrätt, vad kan man önska sig mer än dessertbuffe? Dock liten besvikelse eftersom där inte fanns någon tårta, men annars väldigt gott.
För att komma till byn Aars (där A’s mormor och morfar bor) med kollektivtrafiken måste man byta från tåg i Hobro (där stannar tågen från Köpenhamn) till buss. När man kliver av tåget kändes det som att förflyttas 25-30 år tillbaka i tiden. Hela stället var så där gammalt på något sätt. Dessutom var det en ytterst gammal buss (de skolbussar jag har åkt med har alla varit modernare) och när jag skulle köpa biljett var det en gammal maskin der han tryckte fram fem zoner. Spännande. Nå, vi åkte iväg och på vägen stod där lite människor som vinkade in bussen utan något busstopp. Vi kom fram. På vägen passerade vi dessutom byn Hørby, måste säga att jämfört med danska Hørby är svenska Hörby en stor metropol.
Tillbaka i Århus efter festen kl 03.00,upp igen kl halv nio för att sätta sig på tåget till Sverige. Puha. Nu blir det fest i Eslöv. Det är inte förrän på måndag jag ska sätta mig på ett tåg igen.
Traumakonferens
Jag sitter på tåget, från Köpenhamn till Lund, efter att ha varit på första dagen av Traumakonferensen på Rigshospitalet. Konferensen har berört för mig både spännande och en del långtråkiga föreläsningar om saker som ännu inte intresserar mig särskilt mycket, som politik och annat. Det började bra, med en kirurg från universitetssjukhuset i Oslo som berättade om den 22 juli, när det som bekant både sprängdes en bomb och sköts ihjäl en fasansfullt massa människor. Hon berättade hur arbetet hade gått och deras traumamottagning hade kunnat ta emot så många svårt skadade människor. Sen var det lite politik och paus. Pausunderhållningen var utställare med simulatordockor, sängar, dropp, analyseringsapparater och en massa annat. Allt i små montrar med godis i mängder och gratis pennor. Inte för att jag var särskilt intressant offer, som medicinstuderande är man lägst i rang. Det är okej. Och inte heller kunde jag äta allt godis, för om ni inte känner till det har jag ett vad med A. Jag äter inte godis i ett halvår (har snart klarat tre månader) mot att han i augusti rider (på en häst alltså). Jag kommer inte att förlora! Så inget godis, men där var till och utdelning av kinderägg, som jag kände mig tvungen att ta, kan förära något syskon med det. Och varför är det alltid så mycket godis på sådanhär vuxenaktiviteter? Det är väl ändå barn som uppskattar godis mest?
Tyvärr var jag tvungen att gå på obligatorisk undervisning och missade därför en del av konferensen och lunchen (som ingick i priset, tur det för så billigt var det inte). Undervisning var en laboration där jag skulle bestämma blodtyper, vilket i och för sig är ganska hyggeligt (på det danska sättet) att sitta och pipettera lite, men jag ville ju hellre vara på konferens.
Eftermiddagen bjöd på mycket spännande föredrag i hur man tar hand om barn, äldre och brännskadade i traumarummet. En föredragshållare satte ord på att vara i tidsnöd:
”I min mottagning er dagsprogrammet förstört om en patient sätter sig ner” Hahaha där kan man snacka om att läkaren inte har tid.
Imorgon åker jag tillbaka till Köpenhamn för andra dagen, och senare vidare till nordjylland (igen).
Heavenly Cupcake
Jag har börjat läsa en ny blogg. Fram till nu läste jag bara mina vänners bloggar, för totalt okända människors liv brukar inte intressera mig mer än om de nu råkar vara sjuka. Då pratar vi ju en helt annan intressenivå, trots detta har jag också hållt mig från att läsa olika cancer-bloggar, tänker att jag antagligen kommer bli alldeles för deprimerad av att läsa det. Men nu har jag börjat läsa bloggen Heavenly Cupcake, som förvånande nog innehåller olika recept på cupcakes och andra mumsigheter. Jag har nu konstant börjat att längta efter att flytta in i vår lägenhet, och därmed få ett eget kök igen. För lyckan att kunna baka de underbara cupcakes som finns på sidan måste vara oerhörd. Dessutom kan jag ju äntligen få fortsätta mitt bakprojekt då. Det ligger lite i stå.
Och på tal om cupcakes så kom underbara A hem från London med en cupcakebok till mig. Så nu har jag ännu en anledning till att baka cupcakes.
Annars rullar dagarna, och jag är på konstant resande fot känns det som. Anlände imorse till Köpenhamn igen, gick på dödligt tråkigt 4-timmars maraton lång föreläsningsremsa om blodtypning, blod och blod och bloddonorer. Reste med tåget till Hundige och sitter nu i A's föräldrars kök och läser om diabetes (okej nu nu bloggar jag). Imorgon reser jag till Sverige, för att sedan på fredag resa tillbaka till Köpenhamn, gå på någon timmes traumakonferens och senare åka tåg vidare återigen till Nordjylland. (för allas information är inte Århus nordjylland, utan lägg till ytterligare minst en timme i tåget). Och nu längtar jag ännu lite mer efter en fast bas. Men det blir nog iaf en del resande de närmsta två månader eftersom A fortfarande bor i Århus.
Öööhhh...
SOFAS generalförsamling
Så medan A är i London och förhoppningsvis har det ganska så utmärkt är jag i hans lägenhet i Århus, jobbar som FADL-vagt och inte så mycket mer.
Igår var jag faktiskt i Odense på SOFAS´s generalförsamling. SOFAS är den nya medicinförening som jag har gått med i, och som har akutmedicin som intresseområde. Igår var det alltså generalförsamling. Jag gick bort till Mr Överambitös, efter att ha sovit tre timmar under dagen då jag hade nattvagt fre-lör. Som vanlig var Mr Överambitös oklanderligt klädd i mörkblå kostym, blå skjorta och matchande slips. Snacka om att jag kände mig underdressed (och det händer inte så ofta) i jeans och tröja. Vi åkte tillsammans med några andra till Odense. Måste säga att lokalerna som medicinstuderande i Odense disponerar är snyggare än både i Århus och Köpenhamn. Generalförsamlingen var som generalförsamlingar brukar vara, lite långdragna och in i varje detalj. Generalförsamlingen avslutades och det blev fest. Jag kom först hem kl 4 i natt och har spenderat denna dagen med att ta igen sömn.
Post-påsk
Det har varit påskhelg, och som ni kan läsa från mitt förra inlägg har jag varit i Jylland och pussat på A under påsken. Jag körde direkt efter att ha fått ett mildare panikanfall på Kastrup och ett lite större när jag konstaterade hur långt jag skulle köra på trefilig motorväg utanför Köpenhamn. Så långt som till trefiliga motorvägar har jag inte överblick till vilket gör att jag lever i ständig skräck när jag kör på dem. Men jag kom till Århus och efter att ha lastat på allt mitt skit som stod i A's depotrum (jag kunde ännu en gång konstatera att jag har MYCKET skit) drog vi vidare till Aars där A's mormor och morfar bor. Nu hade jag gärna velat skriva lite om den lilla byn Aars som ligger i Himmerland (ett område på Jylland, visst låter det vackert?) med 8000 invånare, men både kommunens hemsida och Wikipedia har stora missar i deras presentation av Aars och i princip kan man bara få reda på att kommunen är känd för konstnären Per Kirkeby (who?). Så ingen större beskrivning av Aars får ni.
Efter att ha fått kvällsmat hos A's mormor och morfar körde vi mot Trend (trendiga Trend) där deras sommarstuga ligger. Där måste jag säga att det är ganska så underbart. Stora panorama fönster ut mot Limfjorden och bara vatten så långt ögat kan se. Rofyllande.
Vi hade två dagar med bara lugn för oss själva innan resten av A's familj kom och det blev påsk så att säga. Vi var också på 40-års fest hos A's släkting och jag imponerande med att köra fyrhjuling iklädd en kort röd klänning. Påskdagen bar det hemåt igen för att fira min egen fars födelsesdag med släkt, påskmat och dispensionsdag från godisförbudet. Härligt.
Jag och A har åkt tillbaka till Århus och för tillfället jobbar jag hårt för FADL. Har faktiskt fått hela tre vakter denna veckan, inte så dåligt mina vänner. A har nu dragit vidare till London (konferens) mens jag är lämnad ensam i Århus. Men jag ska nog klara mig.
Ultraljud
Jag är rastlös. Jag väntar på att få köra Lillemor och hennes fästman till Kastrup. Inte för att det är så himla spännande, men efter ska jag göra till Jylland och pussa på A. Och det är det jag längtar efter. Väldigt mycket. Så nu går jag härhemma och försöker att komma på olika saker att göra, för att fördriva tiden. Som att skriva blogg.
Jag har också försökt att tvätta bilen. Jag kunde konstatera att jag inte är helt utlärd när det kommer til att tvätta bilar. Tur att pappa inte ska se det.
Igår var jag på undervisning i ultraljud vilket var mycket spännande. Vi var i små grupper och fick prova att göra abdominal ultraljudsundersökning. Jag kan rapportera att mitt hjärta sitter väldigt högt upp i bröstkorgen. Utöver hjärtat så fick vi också se min lever, aorta, gallblåsa (ingen sten), njurar, urinblåsa och livmoder (den snyggaste livmoder jag någonsin har sett, den var dessutom framåtvänd vilket betyder att den ligger framåt mot och över urinblåsan). Dessutom har jag nu bildbevis på att jag inte är gravid.
Nu är det bara en kvart kvar till vi ska köra! Hurra!
Underbart vårbruksväder
Det blåser iskalla vindar, regnar och haglar om vartannat och är allmänt kallt och tråkigt väder. Vi grillar. Eller kanske inte så mycket vi, som min kära pappa. Och det är inte för första gången detta år. I vår familj börjas det grillas tidigt. Helst nyårsdagen. Och när jag såhär allmänt fryser sitter vi och planerar vad lillemor och hennes fästman (vissa andra är ju förlovade) ska göra i Thailand. De åker dit på tisdag, jag är inte alls avundsjuk. Överhuvudtaget inte.
I fredags var det dags för den stora bankfesten. En fest som anordnas av den lokala bank, Färs & Frosta sparbank (den enda bank du behöver). Och ALLA lokalkändisar är där. Och man dansar, mycket. Jag har under många år lyckats att undgå att gå på bankfesten. Men i år hade jag inget annat, och alltså blev det bankfesten. Men det var trevligt, och roligt att få dansa lite bugg, det var ju trots allt längesedan.
Imorgon bär det av till Köpenhamn för att få undervisning i ultraljud.
Mitt framtida yrke
Så efter att ha bestämt att något nytt och spännande måste ske i mitt allt för alldagliga liv anmälde jag mig till Traumakonferans i Köpenhamn. Jag tänker att jag förhoppningsvis kommer att få höra en massa intressanta föredrag och möta spännande människor som jobbar med det som intresserar mig väldigt mycket, nämligen trauma och akutsjukvård. Plus att det ger lite streetcred att säga att man ska gå på konferans, som om man vore en riktig läkare. Då kanske jag inte ska tillägga att den var öppen för alla med intresse. Nej, bara speciellt utvalda. Och det är inte ens säkert jag får gå ännu. Där kanske inte är platser kvar, men det hoppas jag.
Nästa steg var att anmäla mig in i en ny förening. SATS i Köpenhamn kändes inte så lockande. Istället valde jag att gå med i SOFAS, som är en ny förening med intresse för akutmedicin. Och som i princip bara existerar i Århus, så det kan ju bli spännande och se om jag (?) kan få den upp och körandes i Köpenhamn. Jag är särskilt intresserad av SOFAS eftersom de har väldigt bra kontakter som jag gärna vill kunna använda senare.
För att fortsätta dagen i mitt yrkesval såg jag första avsnittet av Unga Läkare på kanal 5. Unga läkare handlar om AT-läkare på SUS (Skånes Universitets Sjukhus), dvs på Malmö och Lunds sjukhus, vilket i detta avsnitt bara var på Malmös och Lunds akutmottagningar. Det är ju lite mer spännande när man kan känna igen husen och en del av människorna som var med. Men som vanligt när det kommer till dessa serier så var det allt för mycket snack om vad AT-läkarna kände och tyckte och allt för lite medicin. Det kan inte alltid vara tipptopp.
Men jag har ju också bakat blåbärsmuffins, sorterat bland mina flyttkassar (A har sagt att jag måste minska på antallet) och gått ut med Harry (hunden alltså). En bra dag alltså.
