Dr Annorlunda

Idag traskade jag glad i hågen iväg till macken med min cykel för att pumpa däcken. Lycklig kunde jag cykla hem igen, och jag tänkte:

Elin, du är faktiskt inte ett helt hopplöst fall. Även om pappa tror att du har tummen mitt i handen så kan du faktiskt fixa saker som punktering själv. Ojojoj vad jag är bra.

Lite lite skryt för sig själv får man väl unna sig.

Men två timmar senare gick jag ner för att cykla till KIWI på inventering tyckte jag att lite av luften hade gått ur däcket. Hmm jag vill inte ta några risker och bestämde mig för att låna le medecins cykel (en av fördelarna med att hon inte är hemma och har gett mig sina cykelnycklar (en av få, kanske jag ska tillägga)). Men jag slog väck tanken om att det fortfarande var punktering genom att övertala mig själv om att det var en inbillning.

Så var det inventering på KIWI, och jag frågar mig själv hur ofta de inventerar om året på KIWI eftersom jag har varit anställd sedan i mitten på maj (dvs en och en halv månad) och redan har vi inventerat två gånger. Hmmm, en gång om året gäller alltså inte här.

Så när jag kom hem fick jag erkänna mig övervunnen av en punktering. Hjulet var helt flatt igen... Och nu tänkte jag högt för mig själv:
Hopplösa *pip*pip* Elin! Du kan ju för *pip*pip* inte ens laga en punktering. Hur ska du klara dig i vuxenvärlden? *pip*pip*pip*

Eftersom jag nu har erkänt mig övervunnen av en punktering ska jag i morgon åka och köpa en ny slang. Problemet är bara att jag inte vet hur man tar av hela hjulet eftersom jag igår bara luta cyklen på ett mycket speciellt sätt.

Det är kanske tur att familjen kommer på fre. Nej, nej, nej. Jag ska inte låta en punktering vinna hela matchen. Den har hittintills vunnit den första ronden.

see ya